Utveckling är så spännande. Man tror jämt att man är klar, att man har förstått allt. Och så slängs man in i en karusell. Omgivningen förändras och allting blir suddigt igen. Man kan urskilja vissa konturer och man minns fortfarande hur allt såg ut innan, men det gäller inte längre, det gäller att hitta en helt ny stig i det övervuxna fältet.
Vissa tycker att det är kul att Lolitabloggen har utvecklats. Andra tycker att det är astråkigt. Och det är ju lite så med allt. Speciellt när man är 16-18 år gammal. Alla förändringar är som fritt fall. Ibland åker man uppåt, ibland rasar man ner. På vägen så ser man en massa nya saker. Gamla ideal ifrågasätts. Nya vinklar upptäcks. Det är spännande, men också lite suddigt att förklara.
Jag brukar inte vara så personlig här på bloggen. Det finns faktiskt ingen av er som känner mig. Och det finns få personer i mitt liv som verkligen känner mig. Så är det – människor är olika. Men det är klart att när man bloggat i tre år mellan åldrarna 16-18 så förändras man en hel del. Dels förändras intressen, hur man uppfattar omgivningen, vad man vill…
Den här bloggen har gått igenom så många olika faser, det är nästan så att jag känner mig lite schizofren emellanåt. Men samtidigt så förstår jag det. Om man är intresserad av något så fördjupar man sig ju omdevetet i det området – mer och mer. Det är lite som med konst – ju mer man lär sig desto mer skalar man av.
Det är klart att det hade varit kul om bloggen fortfarande såg likadan ut som för två år sedan – med kollage och teman och fiffiga (fåniga) små texter. Men det skulle också vara lite sorgligt. För det skulle innebära att jag inte har förändrats någonting på tre år. Inte lärt mig något. Att jag fortfarande står som ett föl och stampar på samma kulle oavsett om solen skiner eller regnet faller ner.
Saker förändras och människor är olika – det är allt jag kan säga. Det är min förklaring på varför bloggen har förändrats. En gång ville jag lära mig photoshop, en gång ville jag ha många besökare, en gång ville jag se hur långt jag kunde utveckla hela konceptet..
Och nu är jag här. Jag står i gränslandet mellan barn, ungdom och vuxen. Jag funderar över vad jag vill bli, men också vem jag är för sånt hänger ihop. Jag vet ungefär, fast det kommer att förändras. Jag har en massa olika tankar och ibland dyker de upp på bloggen i form av bilder och kollage. Vissa av er suckar och tycker att det är ointressant, och det är ju synd. Men sånt är livet. Man går igenom olika perioder.
Och jag är inte så intresserad av mode längre. För när man penetrerar ämnet mode totalt, plockar isär alla de olika beståndsdelarna och försöker analysera innehållet då förstår man att det inte finns något innehåll. Det kanske låter jättedeppigt men det är det inte, om man accepterar det. Man är inte sämre eller dum i huvudet för att man är intresserad av yta, det är bara lätt att tro att mode är så mycket mer. För när man når själva kärnan i mode då förstår man att det bara handlar om konsumtion.
Konsumtion är en enkel tillfredställelse. Precis som alla enkla utvägar. Men om man bara låter sig slussas mellan enkla utvägar hela sitt liv… Äsch, fri tolkning.
Det blir för personligt.
Men vissa utvecklas. Andra står och stampar.
Vissa gråter och letar. Andra flyger igenom olika slussar.
Vissa vill förstå, andra tror sig förstå.
Ingen vet egentligen.
Eller så vet någon.
Jag vet inte.
19 Comments
Katarina
06/10/2008 at 12:22 pmåh, tack så jättemycket för era fina ord! blir nästan lite generad.. ni är så kloka och bejakande och det känns kul att ni läser bloggen och gillar den. det uppskattar jag verkligen. kramar till er
Jen
06/10/2008 at 1:28 amPrecis. Väldigt väl uttryckt och skrivet. Jag brukade tro att mode hade något mer tills jag insåg vad det betydde för mig. Mode är ett uttryck för personligheten men inget mer än så. För att personligheten ska kunna utvecklas måste man rikta blicken åt andra horisonter! Fortsätt!Jag kan inte sluta läsa din blogg, den är inspirerande och har flera dimensioner vilket ger olika perspektiv på sakerna.Jag gillar att läsa det du skriver, du kanske vill skriva lite oftare?
kram
Nova
05/10/2008 at 9:52 pmPrecis som i böcker får man en känsla av dig genom din blogg utan att du skriver allt du känner och vad du tycker om allt. Det är en skön känsla. Du har förstått att din blogg är just din och att alla osynliga regler om hur man ska lägga upp bloggar för att vara populär bara är viktigt om man låter dom vara det. Följ magkänslan så blir det rätt.
L
05/10/2008 at 9:42 pmDu är så jäkla beundransvärd. Genuin, ärlig och pricksäker. Du sätter ord på känslor som jag aldrig lyckats sätta fingret på då du beskriver hur vi människor utvecklas. Plötsligt känns det okej att vara lite vilsen ibland, då man vet att andra känner likadant. Herrejävlar människa, det är inte bara din blogg som är inspirerande, du är det också!
Tack
MiaShopping
05/10/2008 at 9:42 pmJag har läst din blogg i flera år nu och gillar verkligen din nya inriktning. Du har såklart fått min röst på Blog Awards.
Shima
05/10/2008 at 9:28 pmHärlig text du skrivit om utveckling :)
Sara S
05/10/2008 at 9:22 pmDin blogg är så bra. Och det är klart att man utvecklas, som du skriver så händer det väldigt mycket under just de år som du bloggat, och kanske ändå mer de som kommer. Jag blev mycket förvånad första gången jag förstod att jag var ca 10 år äldre än, du är ju så klok kvinna ;)
Din blogg är helt underbar och jag hoppas den fortsätter att utvecklas. Man kan se den som ett band man gillar och har gillat i flera år. Varje gång man köper en ny skiva vill man ju inte att det ska låta samma som den förra men man ska ändå höra att det är just det bandet. Eller?
Sofie Violett
05/10/2008 at 9:08 pmKommer ihåg när jag läste din blogg för mellan 2-3 år sedan och tänkte "var ska detta sluta", för att jag tyckte om den så mycket, men såg mycket annan potential än just modet. Men jag borde ha omformulerat mig i tanken till "vart är detta på väg". Det ska bli förbannat spännande att titta på.
johanna
05/10/2008 at 8:47 pmhurra hurra
Anonymous
05/10/2008 at 8:13 pmNu satte du fingret på något igen.
Om man inte kan, eller får lov att utvecklas, så tror jag att man dör inuti.
Jag älskar din blogg anyways!
Julia
05/10/2008 at 8:03 pmJag tycker att du är den som utvecklats mest av alla modebloggar… Det gör att jag beundrar dig och ser din blogg som mer personlig än någon annans, trots att du sällan skriver konkret om vad du gör eller tar några bilder på dig själv.
Tack för att du är som du är, sann mot dig själv!
Kram
Omodern
05/10/2008 at 7:25 pmJust nu fångar du mig med dina tanker, det beror på att dom speglar mina. Ser förväntansfullt fram emot forstättningen på din blogg :)
Kram
äppelblom
05/10/2008 at 6:32 pmHar läst din blogg i ca. 1 år. Jag gillar din blogg lika mycket som då som nu och jag ser inte din förändring som något negativt så fortsätt i samma stil!:)
ebba
05/10/2008 at 6:03 pm"Och jag är inte så intresserad av mode längre. För när man penetrerar ämnet mode totalt, plockar isär alla de olika beståndsdelarna och försöker analysera innehållet då förstår man att det inte finns något innehåll."
Herregud. Får man verkligen säga så? Det var det mest överraskande jag läst idag.
jättebra text
Vera
05/10/2008 at 5:02 pmKeep up the good work lolita!
kram från en trogen läsare.
mimi
05/10/2008 at 4:28 pmDette er den fineste bloggen jeg vet om, og jeg leser mange blogger. Håper du fortsetter lenge, lenge. Ser for meg at du kommer til å lansere ditt eget magasin en gang? Du virker som en reflektert og interessant person, det skinner igjennom i bloggen din.
Mia
05/10/2008 at 3:58 pmHejsan Lolita!
Jag antar att jag tillhör ett av de nyare fansen. Det är bara de senaste tre månaderna jag funnit och följt din blogg. Jag upptäckte den av en slump en regnig eftermiddag i London. Det var kärlek vid första ögonkastet. Jag älskar speciellt inläggen om konst! Jag surfade iaf runt i ditt arkiv och vet du vad, din blogg är så mycket bättre nu! Sen har jag å andra sidan aldrig varit särskilt intresserad av dagens outfit etc.
Ville bara säga det.
Tycker förresten dina tankar om mode är intressanta. För min del så delar jag mode i två. Den sidan som är Elin Kling & co och handlar om yta, att handla och vem som syns mest på Stureplan och sedan den sidan som brinner för färg, form och vill skapa något kreativt. Haute couture vill jag hävda är en form av konst och precis som arkitektur speglar den sin samtid.
Ha en härlig söndag!
Kram Mia
a
05/10/2008 at 2:58 pmjag gillar din utveckling! älskar din blogg som den är nu.
kram
Caroline A
05/10/2008 at 2:24 pmjag gillar den här sidan av dig, äkta. så som det ska vara.