livet när man är ung och upprymd

jag kommer säkert att skratta åt det här inlägget om något år. men det gör inget. det är bra att skratta åt sig själv. det behövs.

hursomhelst.
idag är nog en magisk dag. tror du att det finns sådana?
jag skulle vilja tro det. jag tror det nu.
idag är en sån där dag när nystanet av trådar i ens inre plötsligt rullar ihop sig till en röd boll och sedan dras långa trådar ut mot olika bilder. bilder på saker som man vill.. komma till. inte ha. bilder att kämpa för, förstår du?

en av trådarna visar något helt fantastiskt idag – vad jag vill göra i höst.
i höst när jag har tagit studenten.. och i sommar.

det är en helt fantastisk känsla när man är liten, som jag nog är. mindre än vad jag tror. 8-9 som alex säger. känslan av att veta vad man vill, om så bara för en kort tidsperiod framåt.. det är som att hitta en liten glittrande diamant i gräset en regnig tisdag.

förresten så kommer det här året aldrig mer att återkomma.
2008 kommer aldrig mer att vara nu.
kyrkklockorna ringer här utanför just nu.
det sveper in kalla vindar genom mitt fönster.
jag hör bilarna tuta från regeringsgatan.
ensamma fotsteg och en port som slås igen.
jag tror inte på gud eller spöken eller slumpen.
men jag tror på framtiden just nu. och det känns fint,
livet, när man är ung och upprymd.